Lovinter

Gör din fobi till något fint

2008-08-24T19:32:00.013+02:00

Sitter på tåget med vän och pratar. Så kommer det emellan oss, ingen ny mening, bara något irriterat sensommarslött som jag ratar.

Viftar bort, försvinn din meningslöshet. Du är för nära, för mycket för min integritet.

Vän tar tidning. Pang du är död! Glider nedåt i en stilla fönsterspegling. Ren konst att sticka i nöd.

Vintagelycka

2008-07-22T20:23:00.006+02:00

Lyckan är genetisk. Du kan skylla på mamma och pappa enligt forskaren Sonja Lyubomirsky som är professor på Stanford University och aktuell med boken "The how of happiness". Men inte enbart. Tack och lov finns det utrymme för egen utveckling. En stor procentsats styr du nämligen själv över. Det betyder att det spelar roll hur du uppför dig och hur du väljer att agera. Det mesta har att göra med hur du förhåller dig till de tre nyckelbegreppen: vänlighet, tacksamhet och optimism.

Något som gav upphov till tacksamhet och optimism som barn var att gå lös i föräldrarnas eller deras föräldrars garderob som samlades i den spännande utklädningslådan. För vuxna översatt vintage.

Nu är det inte bara butiker som Tjallamalla och Weekday på Söder eller Emma Loca i Gamla stan som säljer second hand som fashion of today. Trenden är tydlig, de större varuhusen skapar sin egen teaterkostymavdelning i år. Högst upp på PUB finns 59 Vintage Store sedan några månader och senaste tillskottet hittade jag snett mittemot, Beyond Retro på SOUK.

26-27 september samlar Allmänna Galleriet på Kungsholmen alla vintagebutiker under ett och samma tak. Vi ses på Stockholms vintagemässa! Ett enkelt sätt att bli lycklig utan några kosmetiska hygienfaktorer.

Vart tog antiprettot vägen?

2008-07-20T22:08:00.012+02:00

Hon springer omkring i gräset med en rosa tyllkjol och ett grodgrönt linne. En lintott med mjölkmustasch från frukosten ute på sommarstugeterassen. Hon pratar med tydliga r. Varje mening känns som en slagborr i huvudet och runt halsen hänger en stor gammaldags nyckel som hon sover med om nätterna. Tuvaluva är tre, på väg mot fyra. Fyr-r-r-a, säger hon med riksradiodialekt, och visar myndigt med fingrarna.

Jag hänger lite med henne under två dagar. Det är enkelt, rena filosofiska vardagsbetraktelser när det är som mest kreativt. Inga som helst krav på koppling till vare sig vetenskap eller verklighet. Sinnena är vidöppna och det finns en uppsjö av utsmyckade svar på frågorna hon får.
- Nyckeln går till Ingenting i grrräset där borta, förklarar hon. Där underrr bor det en liten, liten farrrbrorrr som inte hittar hem.
- Men är han inte redan hemma? frågar jag.
- Mmm, men vet du, det vet inte han, säger hon storögt.
Hennes motfrågor blir mer informativa av typen vad-gör-det-om-jag-kissar-på-mina-ben när vi sätter oss ned på huk bakom en spretig en.
- Ingenting, säger jag medan hon tittar lite snett på mig, sedan ner på nyckeln som dinglar mellan benen och tyllet, och sedan upp på mig igen med ett brett leende.

Tillbaka i stan försöker jag behålla känslan av att kunna gå runt i tyllkjol eller mjölkmustasch utan att bli uttittad eller ifrågasatt. Men när jag sätter mig på cykeln med den senaste ägodelen på huvudet, ett svart sköldpaddeskal i frigolit, blir det svårt. Varför känns det som att jag är med i en kafkaförvandling? Måste alternativet till att dö i stockholmstrafiken vara att bli en stor insekt eller en ninja turtle? Det bryter mot hela barndomens villkor att inte sticka ut. Vägverket rekommenderar olika godkända hjälmar och jag överväger ridhjälm istället, dem är det i alla fall lite stil på.

När hjärnan fick en smäll

2008-05-26T22:51:00.011+02:00

Just nu lever jag med Lisbeth Salander, huvudkaraktären i Stieg Larssons böcker. Jag är på upphällningen av Flickan som lekte med elden. Del två. Tar extra god tid på mig för att få vara kvar i hennes värld där det råder en alldeles egen logisk uppfattning om som är rätt och riktigt och vad som kan åtgärdas när den avviker. Lisbeth är en maktlös människa i vårt rättssystem. Hon är omyndighetsförklarad och står under kontroll. Men i hennes värld har hon totalkontroll.

Stackars er som inte läst böckerna ännu. Och stackars mig som i brist på roligare saker att ägna en måndagsmorgon på vägen till jobbet leker Lisbeth Salander på flykt från en blond jätte. Salander cyklar allt snabbare, rött ljus måste stanna, yes grönt igen. Shit, vad gör vespan på den streckade cykelvägen? Kör snabbt din dumma dumma! Nej, du måste blinka om du ska svänga till höger din dumma dumma! Salander tvärnitar, parerar, upp på trottoaren, ner på cykelbanan igen och voltar bakdelen över sig själv. Hon formar sig smidigt som en bananformad stålfjäder. Kontroll. Inte träffa huvudet. Duns med hakan i asfalten. Förbannat att det ändå skulle hända. Jävla besvärliga människa! Läkare på plats. Blodet rinner. Ambulans på plats. Nej, så illa var det väl ändå inte. Jo, säger läkaren. Sitt ner på marken, det kan vara en hjärnskakning. Nej, det har jag inte, det är hakan säger jag och undrar samtidigt om jag kan avgöra det. Tänk om jag har tappat förståndet nu och det jag upplever inte är sant? Vill inte vara Salander, vill vara jag nu. Otrasig. Ta bort den sista minuten av mitt liv och återställ allt som det var. Så enkelt är det att förlora kontrollen över sitt liv. I normal måndagstrafik i Stockholm.

Därför gillar jag äldre människor

2008-04-29T01:02:00.017+02:00

Det finns många skäl till att jag gillar generationerna över mig men idag har jag noterat tre saker som jag särskilt vill lyfta fram:

De ser bortom det ytliga
De kan enkelt gå förbi det uppenbara. Till exempel när jag visade powerpoints på ett internt omvärldsbevakningsmöte med tillfälligt lånade bilder från nätet, hör jag min äldre och mycket rutinerade chef utbrista: "Snyggt där, får jag plocka dem till mina presentationer?" Då utan att ha noterat att varje bild var täckt med en vattenstämpel från bildbyrån Matton.

De lyssnar
När de väl hör då hör de väldigt bra. Under mötet idag fiskade jag spontant upp telefonen ur kavajfickan och kunde då notera att min pappa varit närvarande i mötet i över fyra minuter. Utan att lägga på! Han har alltså suttit där i över fyra minuter och tålmodigt lyssnat på en diskussion som antagligen tillför honom lika mycket som en dödsförklarad styrelsemedlem skulle ha gjort till mötet. "Men vad gör du där?" frågar jag. "Ja, vad gör jag här?" säger han förvånat. "Du ringde ju så jag tänkte att du kanske ville mig något..." försöker han.

De ler vänligt
När de varken ser eller hör då ler de och nickar istället.

"En köpp e la alltid gött..."

2008-04-15T00:08:00.011+02:00

Förr var man på jobbet åtta timmar för att det var så det var sagt. Stämpelklocka och mygel med övertid om det var möjligt. Många har fortfarande kvar systemet och givetvis hänger det på vilken yrkesroll vi har om det fyller sin funktion eller inte.

Viktigt då, nu pratar jag 80-tal, var framför allt att det skulle se ut som att man alltid hade något att göra. Jag minns mitt första sommarjobb, hur irriterande den ordinarie städpersonalen tyckte det var att vi sommarflickor städade så snabbt. Två mans jobb reducerades till en. Det sabbade deras behagliga tillvaro där allt handlade om att släta ut jobbet på åtta timmar hur lite det än fanns att göra. Det blev många långa städtag i långa halvcirkelrörelser. Byta vatten blev ett halvtimmesprojekt med sömnvarning. Det mesta gick i ultrarapid. Även tiden.

Samma sak på nästa sommarjobb. Jag och min parkarbetarkompis fick klagomål från några gnidna invånare. De hade noterat att det låg två slappa tonåringar och lyssnade på freestyle på lekplatsen istället för att måla staketet runtom. Men vi var redan klara. Chefen hade ett bekymmersamt samtal med oss att vi måste arbeta i lagom takt och ta raster enligt schemat men det var hemskt svårt för oss att begripa logiken i det. Förrän nu. Kanske. Håller på och överväger för fortfarande jobbar jag enligt samma modell, lustfullt i ett svep utan paus med kaffet på skrivbordet. När jag väl pausar kan jag göra det flera dagar i sträck. Det positiva är att det aldrig blir långtråkigt att jobba men det negativa är att behovet av att micropausa och socialisera sig finns hos alla kollegor, den kommer bara inte kl 14.30 utan lite när som helst. Efter ett tag börjar dessutom hjärnan gå trögare och blir allt känsligare mot yttre ljud.

Det finns flera anledningar att pausa, vi vet det så väl men vi måste höra sådant om och om igen. Om en anledning kan vara att slippa känna att tiden går långsamt, kan en annan anledning vara att det fortfarande är ganska coolt att jobba häcken av sig. De som gör det får vanligtvis det åtråvärda erkännandet. "Vad duktig du är! Jobba inte ihjäl dig, ha ha! Dig kan man räkna med." Nah.

Den här gången är det stressforskaren Dan Hasson som sätter ner foten och säger att det är inte bra för hjärnan att jobba mer än 90-120 minuter i taget. Därefter behöver vi ta rast. Så lagom till vårvärmen tänker jag börja fika gillekakor, dricka varmt kaffe och prata skit med kollegorna kl 9.30, 12.00 och 14.30 varje dag.

Djävulen bär inte Prada

2008-04-04T23:51:00.010+02:00

Har just kommit hem från Litauen - landet där allt har en us- eller as-ändelse. Av en händelse slutade denna dag med ett besök på Svenska Handelskammaren och jag noterade Sverige på en affisch. Förutom ishotellet i Jukkasjärvi hade de med ett dignande smörgåsbord, en barnaskara som stod och sjöng i vita skrudar, röda band och ljus i hand i snöig vildmark, en svårt koncentrerad man i vit molekylrock samt en blåblekögd Nina Persson. Av texten förstod jag ingenting, bara raden längst ner där det stod Björnas Borgas. På ett ögonblick blev alla kalsonger som jag gett bort under årens lopp som gröna gamla loppätna trasor från ett överskottslager. Jag blir orolig. Sverige fosterland hängs ut på detta sätt tänker jag medan jag ser att Nina också har smilgropar och mittbena som jag.

Kultur är intressant. Ännu intressantare när man inte upplever sig själv som delaktig i den. Fick delta i en två dagar lång överlevnadscamp med rubriken Experiential Learning. Jag var en av tre utlänningar, resten litauer. Självklart extra utsatt. Hur ser du som svensk på vår kultur? Trampar direkt i klaveret och buntar ihop dem med ester och letter i ett svep. Jag skulle ju bara dit i tron att riva av några föreläsningar om soft skills. Trodde inte för mitt liv att jag skulle bli involverad. För så brukar det ju vara med utbildning. I bästa fall är man där med hjärnan men i magen och hjärtat pågår helt andra processer. Det är svårt att släppa dåtid och framtid och vara närvarande, men så plötsligt känns något som sveper med hela kroppen i reaktioner som man helst inte önskar att man hade. Vadå arg när de inte fattar vad jag menar? Hur förbannad får man bli? Får man säga att "Du är helt jävla dum i huvudet!" som inte gör som jag vill eller tänker som jag?

Jag blev faktiskt skitsur i ett rollspel där min grupp skulle agera broingenjörer och hjälpa den andra gruppen att bygga en bro i deras land. Mötet blev en chock för de ville bara dansa, sjunga och kramas. Jag ville bygga en bro. Nu! Hur svårt kan det vara?? De betedde sig som barn så strategin blev att härma och gulla och sjunga in instruktionerna. Inte förnedra, bara nästan för vad gör man när ingenting funkar? Så fort jag tog i saxen blev de helt galna och började skrika vilt.

Även om jag är utbildad för sånt här så reagerar kroppen med ilska. ”Jävla snorungar, skärp er!” skär igenom mig. Som vuxen har jag lärt mig impulskontroll och fortsätter gulla. Lite hårdare bara. Nu jävlar tänker jag, nu är det nog och tappar nästan helt kontrollen. Hitler-Babushka i mig tonas upp och jag plockar fram det rosa kräppappret. Och då vänder det. Vi sätter oss i ring och börjar riva mönster som bildar snöflingor. Mysigt. Att klippa i något var ju helt otänkbart så mitt behov av att göra det till något vackert fick också strykas. Det blev skitfult men de klappar händerna och tjuter av glädje. Faktiskt klarade vi av uppgiften som var på tid och den lilla pappersbron med de rosa snötufsarna kom på plats mellan två stolar. Gud, vad jag lärde mig den dagen men fortfarande undrar jag varför de så gärna gör reklam om Sverige med barnen i vita skrudar ute i skogen. Tror de att vi är helt jävla dumma i huvudet?

Färga ditt könshår rosa

2008-02-13T12:19:00.018+01:00

Vad hände? Slant fingrarna på tangentbordet nu?

Kalla det fjantig provokation men skyll inte på mig. Skyll på professor Alf Rehn för det är hans rubrik, snodd rakt av och den jag minns bäst från gårdagens entreprenörsseminarium. Ett nedslag i vad kreativitet egentligen handlar om när begreppet redan används till allt och ingenting.

Lite pinsamt är det. Det ska det vara. Det ska få flintisarna runt styrelsebordet att skruva på sig i sin stela och allvarsamma kontext där lönsamhet står i fokus. För det är väl det all kreativitet handlar om i slutändan för företag? Att hitta den enkla och smarta lösningen. Det är också vad rosa könshår handlar om.

Innovationen går allt snabbare
Ta idéerna. Sno dem rakt av. Affärsidéer fyller ingen funktion så länge de inte verkställs tillräckligt snabbt. Idag lever vi i en värld där kopiorna lanseras före originalet. Ofta med ännu fler funktioner. Under tiden som Apple håller sina trogna kunder på halster med sex månaders leveranstid, kan man handla kopian av iPhone på en vanlig marknad i Beijing. Piratföretagen har tvingats bli innovativa. De hinner inte vänta. Kopian har ingen status bland dem som har ett cashöverflöd eller har förlorat sig i sin nördighet. Men resten skiter faktiskt nästan i vilket. Och det är den inskränktheten som Rehn varnar för.

En kisse med power
Medan industrin fokuserar på den vite mannen i 35-årsåldern glöms det bort att 25 % av dagens konsumenter faktiskt är unga asiater som hellre spenderar sina pengar på Hello Kitty. En liten kisse!

Problemet är att entreprenörsforskare idag begränsar sig på grund av att vissa områden inte är legitima eller tillräckligt fina att utforska, menar Rehn.
- Porr, sex, leksaker - ta bort skygglapparna och ta med hela spektrat av entreprenörskap. Experimenterandet behövs för innovationen.

Kreativa konsumenter på ingång
Han har studerat barnekonomi ingående och spår att morgondagens konsumenter inte vill ha fler modeller att välja mellan, de vill ha verktyg så att de kan innovera själva! Om en 12-åring tycker det är oväsentligt att James Bond hånglar upp en skandinavisk skönhet, klipper han helt sonika bort de scenerna.

Så vad händer när ens tankegränser når gränsen? Vad hände med styrelseproffsen när de såg den rosa bilden? Det råder kanske inte brist på entreprenörer och kreativa människor, snarare råder det brist på gränsöverskridare, menar Rehn. Hur möter vi det?

Foto: Robert Seger

Ladda för Alla hjärnors dag

2008-02-06T23:47:00.000+01:00

Alla hjärtans dag firas 14 februari. Kärlekstemat går igen i skyltningen och Aroma toppar försäljningen med sina högglansiga geléhjärtan. Fokus ligger på vår närmaste och visst är det viktigt att bekräfta varandra men är det inte värt att en dag på året som denna kliva ur egozonen och tänka lite mer altruistiskt?

Om Cancerfonden har fått oss att bära Lars Wallin-designade rosa band långt efter att den årliga oktoberkampanjen avslutats ute i handeln, kan inte Hjärt-Lungfonden få en given plats den 14 februari då? Och Hjärnfonden, som kämpar helt utan statliga anslag, kan väl lyftas i forskningen av sjukdomar som hela hälsoindustrin närs av? Stress, depression, sömnbrist - allt är hjärnrelaterat. Skapa Alla hjärnors dag istället. Då kan överblivna rosa band läggas i ett grått färgbad och skrynklas till lite under tiden de torkar.

Hjärnan har alltid fascinerat. Den har ungefär 100 miljarder nervceller och ett otal kontaktpunker mellan dem som bildar ett nätverk långt över bredbandsbolagens kapacitet. I höstas gav Hjärnfonden ut boken Hjärnan. Till de vanligaste hjärnsjukdomarna räknas ångest, depression, schizofreni, epilepsi, hjärntumör, multipel skleros, dyslexi, parkinsons sjukdom, alzheimers och vaskulär demens. Utöver det kan miljön utsätta hjärnan för traumatiska hjärnskador och ryggmärgsskador. Hjärnan är känslig. Jag tänkte till exempel långt upp i 12-årsåldern att jag nog skulle få MS, förr eller senare. Det är ju mina initialer så det var inget snack om den saken.

För ett par år sedan fick några elever från Berghs School of Communication i uppdrag att göra en kommunikationsplan för Hjärnfonden och kom fram till samma slutsats med konceptet "Den känsliga hjärnan". Hjärnan i sig är ju ömtålig men framför allt är det där känslorna sitter. Genom att påminna om att det vi älskar hos varandra sitter i våra huvuden, kom de också fram till att 14 februari rimligen borde heta Alla hjärnors dag.

Vill du ha kul på jobbet?

2008-01-09T00:20:00.000+01:00

"Vill du ha kul på jobbet?" Så står det i annonsen som företaget bredvid oss har satt upp. "Klart jag vill!". Särskilt kul blev när jag likt Tourettes syndrom tvångsläste mittenordet fel när jag kom till jobbet idag. Och nej, jag syftar inte på jul. Men det är inte alla som tycker att det är så kul. 10-årige lille Diego ville till exempel inte alls tillbaka till sin skola igår och limmade fast sin hand i sängen (se filmklippet). Kreativt men lite krångligt. Och så ont! Och onödigt för räddningstjänsten hann ändå lösa upp handen med frätande medel innan dagens första lektion började.

Hur tänkte Diego? Varför gjorde han så där? Jag bestämde mig för att gå till botten med den frätskadade handen med hjälp av Maslows behovstrappa. Den bygger på att behoven på en lägre nivå måste vara tillfredsställda innan högre mål blir viktiga för individen. Samtidigt kan vi kategorisera stereotyper efter bakomliggande behov.

Steg 1. Fysiologiska behov
Vi har grundläggande behov såsom att äta, sova, kissa och andas. Detta verkar Diego fixa.

Steg 2. Trygghet
Från lealösa varelser går vi vidare i livet till att känna kroppskontroll. Vi söker trygghet och kan bekvämt lägga oss ner på en fårskinnsfäll framför brasan med våra nära och kära. Trygga Ture gillar det förutsägbara och lever sitt liv med fasta ramar och rutiner. Han är rationell och har inget större behov av att synas. Ture går till jobbet även om han är sjuk. Det är en principsak. Men inte för Diego.

Steg 3. Kärlek och tillhörighet
Mätta och trygga tar vi av oss blöjan och tar första steget ut i världen för att hitta vänner och sociala kontakter. Sociala Sune älskar att ha människor runt omkring sig, är öppen, glad och diplomatisk som gärna inte stöter sig med andra. Sune går till jobbet av sociala skäl. Vad ska de andra säga om de upptäcker att han inte är sjuk på riktigt? Diego bryr sig inte.

Steg 4. Uppskattning
Ur kontakten med andra uppstår behovet att särskilja oss och få uppskattning för det vi gör. På nästa steg möter vi Ego-Erik i en blänkande röd Ferrari. Wow! Här kan vi tillfredsställa vårt ego och den uppskattning vi söker i form materiella behov och status. Ego-Erik syns och hörs mycket. Han är rakt på sak och uttrycker ofta och gärna sina åsikter. Om han inte känner för att gå till jobbet så ringer han helt enkelt och säger det. Han är faktiskt värd att få vara hemma då och då. Diego no no.

Steg 5. Självförverkligande
Högst upp på trappstegen skymtar molnen, discokulan och drömmarna. Mmm...Alla når inte hit men de flesta i västvärlden är här och skrotar runt mest hela tiden. Här får vi leva ut, lösa problem, krisa, vara galna och entusiastiska. Självförverkligande Sivert har glömt att ställa väckarklockan och tusan också, försover sig igen. Han som egentligen inte har tid att jobba alls när han har så mycket projekt att fixa med på fritiden. "Hm, vad ska jag hitta på? Feber med tandkrämstricket? Nä, nu har jag det, jag limmar fast handen! Kuuuuul!"

Alltså är det inget fel på Diego. Han håller bara på och självförverkligar sig lite.

Vägen till tomtefobi

2007-12-25T14:28:00.000+01:00

Det började med en stilla fönstertitt från köket. Det slutade nästan i tragedi för tvååringen som såg tomten för första gången. Ren skräckfilmskänsla.

Plötsligt såg vi inte bara våra egna spegelbilder utan en hotfull maskerad varelse utanför. Morfar hade förberett sig så att han skulle kunna börja banka på fönstret exakt kl 16.05 när Disney's jul var över. Istället för hurrarop och exalterande tjut fick den minsta panik och började gallskrika, verkligen skaka med hela kroppen som om hajen försökte äta upp henne. Vi försökte göra tecken till morfar att sluta men han såg inte alls utan gick helt upp i sin tomteroll. Resten av kvällen ägnades åt en iskall blick mot fönstret.

"Tonten inte däe. Tonten botta." Ramsan har gått på högvarv hela dagen och släkten försöker få henne på andra tankar men det är helt meningslöst. Vi har har sagt tusen gånger att tomten är snäll. Då fortsätter hon med den frasen istället. Men det är kanske lika bra att hon bearbetar chocken nu än att hon gör det i en schäslong om 30 år. På lördag fyller hon 2 år och för att spara pengar åt henne i framtiden ska jag köpa den där dagboken med lås och hjärta på Ordning & Reda och skriva ned vad som egentligen hände. Det var bara morfar som försökte leva ut sina skådespelartalanger. Tomten är väldigt ful men snäll. Glöm aldrig det.

Så skapar du en billigare och miljövänligare jul

2007-12-22T23:03:00.000+01:00

Jag har fixat mina julklappar idag. Det gick på fyra timmar. Om jag hade valt att köpa årets julklapp Aqua Doodle ritmatta till brorsans 2-åring på BR i Gallerian hade det tagit två timmar till. Fick andnöd när jag såg kön som inte bara var normalt lång, den liksom veckade sig igenom hela leksaksaffären. Jag tänkte att hon fattar ändå inte och den största lyckan på julafton kommer vara när hon får chansen att glida runt i mina högklackade skor.

Det är nu man ska tänka på andra. Jag tänker och tänker och så fastnar jag med blicken på en skyltdocka. Snygg japaninspirerad blus där. Tio minuter senare har jag ett paket klart. Nästa gata. Frank Dandys underkläder, köper. Och Smirk sotarmössa, köper den också.

Vidare till NK. Först det sedvanliga julteet och julkaffet. Sedan mot kosmetik. Styr mot hyllorna med cosmeceuticals, hudvård som gränsar till läkemedel. Där står Dr Brandt, MD Formulation, Dermaglow och det övriga amerikanska gänget som hittat till Sverige. Det här ska vara framtiden inom kosmetik och är än så länge dyrt, som alla tekniska produkter är i sin begynnelse. Börjar diskutera ingående med hudterapeuten om vilken ögonkräm som egentligen är bäst. Försöker få henne på fall i hopp om att hon ska avslöja att Niveas kräm för 50 spänn egentligen funkar lika bra som Dermaglows för 700:- men jag kommer ingen vart. Hon kan sträcka sig till att det är en smaksak, precis som Mac vs PC. Köper Decleors mellanting för 400:- och kan inkassera 300 riksdaler där.

Älskade produkter...förra veckan försvann min sminkväska som jag försett med cosmeceuticals. Burberryglasögonen låg däri också. Jag räknade snabbt ut att försäkringen skulle täcka en halv ny båge. Utan glas. Två dagar senare fick jag tillbaka allt, upphittat. Lyckan var stor. Jag hade ju sparat flera tusen och min desperata plan på laseroperation på Nya Ögon för 22000:- kunde läggas ned. Med så mycket sparade pengar kändes det självklart att nu få använda en del av dem. Blusen, mössan, teet och ögonkrämen: Till Malin från Tomten.

De flesta blir lyckliga av shopping men bara för en kort stund. Borde då inte tillfälliga julklappar funka lika bra? Sådant man får ha till låns några timmar, dagar eller veckor? Jag skulle till exempel kunna slå in mina skor till brorsans dotter. De kommer ändå inte att behövas förrän till nyår. Lånekortet på biblioteket skulle få ett helt nytt användningsområde. Jag skulle gärna låna brorsans dator och tanka över musik i några dagar. Framför allt tror jag på det som jag råkade ut för, att låta favoritsakerna försvinna några dagar innan jul så man får chansen att sakna det man redan har. Och om man bortser från mitt utjämningstänk "allt till mig istället" så är tanken riktigt miljövänlig. Så skit i köerna, börja leta i garderoben hemma och ha en riktigt God Ekojul!

PS: Bilden är hämtad från http://www.have2have.se/ - din skobutik på nätet - och skorna går troligtvis inte att låna. Än.

Fira jul ifred del 2

2007-12-20T21:01:00.000+01:00

Hur ofta tänker du på meningen med livet? När jag blir påmind. När jag är full. Varje dag. Aldrig. Reportern för tv:s Carin 21:30 får ett helt spektrum av svar.

Peter Gärdenfors är professor i kognitionsvetenskap och inbjuden gäst. Han har funderat på varför vi människor ständigt söker meningen med livet och summerar sina tankar i senaste boken "Den meningssökande människan". En trolig orsak är vår tidsuppfattning. Till skillnad från djuren har vi en förmåga att uppfatta tid. Vi kan uppfatta framtiden.

Vi har också ett starkt behov av att tolka saker för att få ett sammanhang. Om det inte är givet hittar vi på egna tolkningar. Och om vi inte hittar några kan ödet bli en tröst. Kommunikationen mellan människor handlar mycket om att berätta om händelser, om drömmar och förhoppningar och att tolka och fylla i så att det får en mening. Ovissheten är därför bland det värsta vi kan utsättas för. Att söka meningen med livet är egentligen bara en förlängning av att söka mening i de korta sammanhangen, menar Gärdenfors.

"Situation Stockholm!" klingar av långsamt medan jag går in på Åhléns. "Situation Stockholm!" ekar ännu en gång medan jag glider bort mot parfymavdelningen för att lukta mig till årets julklapp. Vanilj, sandelträ, viol...beskt, bittert, surt...känslan hinner ifatt. Hemlösheten, arbetslösheten, ovissheten. Vad händer om vi förlorar vår tidsuppfattning? Skulle vi vara lyckligare då? Skulle vi slippa förstå meningen med livet? Julen är här och nu och vi letar febrilt efter klappar och närhet. Medan vissa fyller i det med egna tolkningar, är andra på väg att ge upp. Det de sökte fanns aldrig, tog slut eller försvann. Bara i deras sinnen, förvridet av minnen jagar genom själen strimmor av hopp. Situation Stockholm.

Fira jul ifred del 1

2007-11-26T19:07:00.000+01:00

Jag drömmer om en jul hemma där släkten är i harmoni. Ingen undrar varför den ene äter silltallrik först och den andre äter allt på en gång. Och alla lyssnar roat på rimmen utan att sucka eller höja tv-ljudet. Dessutom har kusinen slutat fuska i Nya Finans och brorsan fortsätter vara med även om han inte leder efter första varvet. Än så länge har detta inte inträffat och därför känns det bra om vägen dit åtminstone blir harmonisk.

Terapiverkstad med adventpynt
På söndag händer det. I år har jag satsat jag på en stor vit pappersstjärna. Bergo Watt & Vekes adventsstjärnor säljs ut på Studio Sankt Paul den 27-28 november kl 10-18. Min stjärna ska förses med ett persikotonat sken från en speciallampa som jag fortfarande letar efter.

Adventsljusstaken är däremot klar. Det blev fyra långa svarta äkta stearinljus som lindats in i tremillimetersmalt rött sidenband. Det påminner om Castrati ur Kungliga Balettens höstafton som jag såg förra helgen. Enda skillnaden är att dansarna var barfota, sånär som på de människofärgade tossorna, medan mina ljus är hårt insnörade från foten och uppåt. De står nu i en betongform som jag fyllde med rosa grus och tänker sänka ner i Nybroviken till Tjugondedag Knut. Just rött och rosa ihop tipsar även stjärninredaren Isabelle Halling om.

Från galleriahets till avslappnad designshopping
29 november kl 19 öppnas dörrarna upp för årets julmarknad i Sofo som pågår till dan före julafton.

1-2 december tar man röd linje till Telefonplan och Konstfacks julmarknad.

15-16 december avslutar man shoppingen i god tid på Beckmans julmarknad.

Eller så väljer man att shoppa det sista på Streets julmarknad vid Hornstull som har öppet varje helg kl 11-17.

Peppekakebak med lite röoligt tejma
5 december bakes de småländske peppekaker så de dofter i hele Birkestaaan. Hu! Kompis Eva och jag spånar och det lutar åt mordplatsavbildningar och skräckfigurer inspirerat av Idoljuryn. Risken är bara att de reser sig i ugnen. Lite synd också att Kirsti plockat bort kastmärket för det hade varit lätt att göra med glasyren.

Mer genomtänkta pepparkaksbyggen kommer som vanligt finnas på Arkitekturmuseet under hela december. Du kan vara med och lämna ditt bidrag 30 nov - 2 dec. Jag står över i år eftersom deras tema metropol inte passar med våra former.

Lovely x-mas tunes
30 november kl 22 uppträder Stockholms reggaeband Ital Skurk på Tantogården. För två år sedan släppte de "Fira jul ifred", en riktigt skön skiva där välkända melodislingor pyntats med baktakt och där texterna om Jesusbarnet bytts ut mot förortskids. En julklassiker hemma hos mig från Designtorget.

14 december kl 19.00 är det enligt traditionen dags för julkonsert med kören Drivved i Norrmalmskyrkan.

Fotograf: Alexander Kenney

Hur snyggt är det Darwin?

2007-11-21T17:45:00.000+01:00

I måndags blev magen som ett Grönan som öppnat jultivoli. Huvudet snurrade, saliven vattnade sig och kampen var hård om maten skulle upp i Fritt fall eller in i Lustiga huset och sen ut i Kärlekstunneln. Själv stod jag bredvid och mådde förträffligt. 48 timmar senare mår jag nästan ännu bättre för nu vet jag att jag är en av fem som slipper vinterkräksjukan. Darwin skulle ha gillat mig.

Vi utvalda, lite bättre 2.0-människor, har en uppsättning tarmceller som låter viruset halka av på cellytan hela tiden, lite som när Mowgli klättrar upp på Baloo och kittlar honom eller när vuxna människor snor barns flytleksaker och försöker sitta på dem men bara snurrar runt. Genen som orsakar detta borde vara av första klass men är tydligen defekt.

Viruset halkar, slår sig och dör och det måste ju bli rena begravningsstämningen där nere i magtrakten så mörkt som det redan är. Jösses. Och då får man klä sig i svart flor, stå upp, hålla tal, le, dricka gravöl och hålla både i glaset och talet samtidigt som kroppen kommer vilja sjunka ihop. Jo visst, är det inte det ena så är det andra. Om du inte behöver kräkas på några dagar så måste du istället förtvinas i en plågsam muskelsjukdom. Risken ökar i alla fall. Det är buggen i 2.0.

Alltså fungerar de flesta som en PC, de tar in virus och går segt en period. Jag däremot fungerar som en Mac. Satsar på yta och kan inte bli virusangripen men går det åt helvetet så finns det ingen återvändo. Hur snyggt är det Darwin?

Ljusdisco för vinterdeppiga

2007-11-07T19:08:00.001+01:00

De första snöflingorna la sig stilla ner på lövmarken i morse som om de försökte få sova lite till. Klockan är tillbakadragen och det är snart dags för de vita snökristallerna att lysa upp med sin julshow för barn, hundar och för dem som sakta sjunker ner i kroppshållning och mod. Det krävs energi att orka stå upp nu och bakom molnen lurar mångas vinterdepression och gråslaskiga dagar som aldrig riktigt kommer spricka upp.

En del sover mindre, andra mer. Sover och sover och hoppas att nästa dag blir bättre. Under tiden försöker de finna lösningar i drömmen. Och så vaknar de plötsligt upp och blir sprudlande människor som flyttar frukosten till Iglo Ljuscafé och börjar piffa i ljusrum istället för att steka sig i träningslokalens solarium. Vitklädda i mörkret drar de vidare till det senaste trendstället - Disco Light. Här spelas gladmusik i sann Guilty Pleasuresanda och publiken svänger hysteriskt på glasade dansgolv där rödgula spottar jagar de blågröna både under och över dansytan. Det är en ren ljusshow där folk bli höga på serotonin.

Dagen efter vaknar de naturligt av sina Wake-up Lightklockor. Redan en halvtimme före fåglarna börjar kvittra från denna morgonvän sprids det fiktiva solljuset i en halvcirkel i rummet i allt starkare sken tills de öppnar upp ögonen och tänker med ett leende: Varde ljusterapi och så blev allt vitt.

Feromonpartyn blir nästa hajp

2007-10-27T04:21:00.000+02:00

Medan Sophiahemmets Martina planerar VIP-ingångar och exklusiva barnsjukförsäkringar, planerar jag för friska barn.

Mina barn ska inte behöva sitta i sunkiga väntrum i fem timmar för att sedan bli undersökta med iskalla stetoskop eller gapa stort så att de klöks mot doktorn när hon petar med den platta träspateln. De ska få slippa järnspjälsängar, Maraboukartonger, begravningsbuketter och ljudet av gummiträskor i korridoren utanför. Och de ska slippa att behöva gå tillbaka i det igen i ett freudianskt analysbrus. Jag vill inte ha med Martina att göra. Därför satsar jag på bra gener redan från början.

Min plan: utveckla luktsinnet. Feromoner, våra dofthormoner, bor i näsan men har en snabbhiss upp till hjärnan, till kortex och vidare till hypothalamus där vårt sexuella beteende och vår fortplantning regleras. De spelar omedvetet en stor och mycket smart roll i vem du attraheras av. Enligt en artikel i ”Psychology Today”, är uppfattningen selektiv om vems kroppsdoft som är behaglig och sexig. Personer som du tycker luktar gott även när de tvättat bort sin after shave eller eau de toilette är de som genetiskt skiljer sig mest från ditt eget immunförsvar och kan så ge dig starkare och friskare barn. I djurens värld är luktsinnet mycket utpräglat medan vi förlitar oss mer på hörsel och syn. Som hjälp mot generande lukter använder vi parfymerande produkter. För att bli riktigt åtråvärda beställer vi feromoner på flaska och på vägen glöms det biologiska syftet bort.

Jag skulle vilja knäcka koden men inte heller överdriva luktsinnets inverkan. Det upplevde Stephen, en 22-årig medicinstuderande, som drömde en natt att han förvandlades till en hund med ett extremt välutvecklat luktsinne. Drömmen verkade fortsätta även när han vaknat för när han kom till kliniken den morgonen kunde han känna igen lukten på tjugo patienter. Varje person hade sitt eget doftansikte och det var mycket starkare i minnet än deras verkliga utseenden. Han kunde även identifiera lokala gator och affärer genom lukterna. En del lukter gav upphov till glädje och andra till avsmak. Allt var så starkt att han knappt kunde koncentrera sig på någonting annat. Dessa märkliga symptom försvann efter några veckor och Stephen var lättad över att vara i normalt tillstånd igen samtidigt som han kände en oerhörd förlust. Flera år senare kunde han fortfarande minnas denna ”doftvärld” av ren förnimmelse, rik, levande, fulländad och han förstod på så sätt vad vi får betala för att vara civiliserade och mänskliga.

Faktum är att vi i snitt kan känna igen upp till 10 000 separata lukter. Vi är omgivna av molekyler som kommer från träd, blommor, jord, djur, mat, industrier, bakteriella blandningar och andra människor. Men så fort vi vill förklara denna myriad av dofter saknas de exakta orden och istället tar vi till liknelser: något luktar som en ros, som godis eller som ammoniak. Det är helt enkelt svårt att förklara en doft för någon som aldrig tidigare har känt den. Detta menar Randall Reed, som är forskare på John Hopkins universitet, beror på att dofter inte kan mätas på den linjära skala som forskare använder för att mäta ljusets våglängd eller ljudfrekvens. Det finns inget svart eller vitt för doftmolekyler är tredimensionella till sin form och varierar brett i sin kemiska sammansättning. Istället verkar vi hämta information från olika delar av hjärnan när vi sätter ihop dofterna till igenkännbarhet. Handlar det då om gener eller om den miljö av dofter som vi förknippar som positiva och negativa?

Hela feromonforskningen känns ung och bara på väg uppåt. Grunden är nu kartlagd och jag ser fram emot när det kan tillämpas så vin- och chokladprovningar får konkurrens av feromonpartyn. I framtiden kanske vi ser frågor av typen ”Använder du kemiska hormoner?” på Försäkringsbolagens talonger, eller varningstexter av typen "Kan ge allvarliga konsekvenser vid sexuellt umgänge." på parfymer, p-piller och andra produkter som undanröjer våra naturliga kroppsdofter. I ett ovetande tillstånd kan jag bara likna känslan av att ha hittat rätt gener vid Bubbly av Colbie Caillat: "It starts in my toes and I crinkle my nose wherever it goes I always know that you make me smile please stay for a while now, please take your time wherever you go...What am I gonna say when you make me feel this way. And I just say mmm..." och hoppas att det hjälper mot framtida besök hos Martina.

Bygg upp din raserade självbild med Ikea

2007-10-03T21:15:00.000+02:00

Jag gillar Ikea. Jag gillar inte Ikea. Sitter uppkurad i soffan med dunsockor och morgonrock. Tittar ut över hemmalandskapet, frusen mot stearinljusen. Det gör lite ont i halsen men mest i själen när jag ser att mitt hem förvandlats till ett Ikea-showroom.

Har nyligen kommit hemdragandes med en blå bag och kan konstatera att hyllplanen Järpen hjärta skenorna Antonius hjärta förvaringsboxarna Sture är lika med too much love and spirit från ett och samma ställe.

Dessutom stod det inget om att lampan Kvart blir ljusblå i släckt tillstånd och förvandlar mitt hem till ett bländande forskningslaboratorium i tänt. Jag måste nu antagligen spraylackera den vit och köpa röd belysning för att ordning på lugnet igen. Mitt feng-shui-hem rycktes plötsligt bort och stearinet Block flöt ut på fatet som om dess immunförsvar inte heller orkade hålla fasaden uppe längre.

Ikea är billigt. Ikea är lömskt. Köp en pryl så kryllar det snart. Lampor, bestick, rangliga växter, garderober, ramar, skohylla, handdukar med mera, med mera. De spelar på människors dåliga inre bilder där allt förvandlas från billiga kopior till gnistrande diamantpjäser på vägen till kassorna. ”Det blir skitsnyggt hemma.” Jag är skitsmart nu. Bekräftelsen ekar i huvudet.

Hemma läser jag ur boken Hjärnan för att finna svar ur de senaste forskningsrönen. Varför så smart på Ikea? Jag letar efter IQ men hittar istället andra typiska symptom som närminnesstörning, ett ovanligt intensivt intresse för ett speciellt område eller starka lustkänslor och störd impulskontroll. Jag reser mig upp och går bort till spegeln Bonett, tittar på mig själv uppifrån och ner till dunsockorna och undrar: "Är jag en shopaholic med Asperger och begynnande Alzheimers nu?". Nyss var jag bara lite förkyld. Jag måste nog tillbaka till Ikea väldigt snart.

PoleDance och BodyHorse är här

2007-09-12T01:40:00.000+02:00

Jag tränar på SATS. En väntan på ett danspass påminner lite om en tunnelbanefärd utan Ipod. Ingen att hålla i handen i det minerade synfältet där blickar som möter varandra för länge, spränger komfortvallarna. Istället får man titta på ryggpartier, reklamplanscher och på andras skor. Man får även fylla på vattenflaskan, hämta papper och vända sig om ifall det var någon man kände som är på väg hitåt. Nähäpp, stretcha tårna, gäspa lite och eventuellt titta bakåt en gång till. Jahapp, en minut kvar och där anländer stjärnfuskarna som har sina bästa vänner längst fram. De kryssar vant förbi kön, skrattar och brister ut i stora hallå-hallå-kramar.

Gäsp. Jag har väl också vänner. Någonstans på Facebook. Där kan vi skicka tokroliga får och mysiga kramar till varandra men nu står jag här och förtrampar lite. Vill in till min plats! Så kommer instruktören, hälsar alla välkomna och ler. Försöker ofta få till en dialog men vi ler bara tillbaka. Vi är ju där för att träna. Och vi känner inte varandra, har inte ens gjort namnleken ihop.

För några år sedan intervjuade en ung journalist mig i kön om varför jag gick på Oscar Nilssons danspass. Hon ville få mig till en stalker som gick dit varje onsdag för att tråna. Visst är Oscar snygg men jag tänder inte på honom. Han har ju Peter Jöback. Men jag hävdade ändå att den sexuella energi han utstrålar väcker en motivation, det är ju en grundläggande drivkraft, och bidrar säkert till överbokade pass hos många manliga dansinstruktörer. Därför har jag undrat varför man inte spinner vidare på det sexuella temat, ur ren vinstsynpunkt. Och nu är det här - PoleDance.

Från plojskoj ”Bli strippa för en timme! Dansa på stång, med sensuella rörelser, paljetter och högklackat.” till tvärkast med nystartade kurser med seriösa undertoner som hård träning, svett och tårar. Det lockar faktiskt lite att kunna utföra sådana där akrobatiska rörelser. Endast iförd shorts och bh för friktionens skull. Om kurs 1 blir full kan man börja lite lätt på Lemon Bar som har en sådan stång nere i källaren.

Annars tror jag på BodyHorse för SATS. Ta bort de där tråkiga cyklarna och sätt in vilda plasthästar istället. De ska rotera upp och ner och sparka bakut i allt snabbare takt, till dunkande musik och vadderade väggar. Och man måste vara två på varje häst iförd bomullschaps som andas och cowboyhatt med svettbandskant. Det skulle öppna upp för en helt ny kommunikation mellan medlemmarna tror jag.

SJ förbättrar minnet

2007-09-06T00:45:00.000+02:00

Mitt andra hem är X2000. En perfekt arbetsplats som både jag och mina kollegor upptäckt. Men så har vi liknande lärstilar också. Enligt Dunn & Dunn både analytiska och holistiska som gärna vill ha ljud och människor runt omkring - bara de inte stör oss! Och på X2000 vill ingen störa någon. Ingen känner ju någon. I alla fall inte jag.

På min arbetsplats händer mycket hela tiden. Intressanta idéer flyger fram och tillbaka. Någon har lett ett fängslande föredrag, en annan har köpt sin nionde bas som beskrivs med glöd och värme just när man själv kommit in i ett flow. Och när man tappar fokus och stirrar in i den enda växten med förfallna blad, då inser man att ett årskort på SJ betyder så mycket mer än bara en enkel tur och retur. Det leder en bort från det kreativa kaoset och bort från känslan av att vara en skyltdocka som fått liv. Vi har nämligen fönster från golv till tak ut mot en korridor så förbipasserande kan titta in. Det ger oss ibland känslan av att vara statister i en dokumentärfilm från UR om arbetslivet. Som dramaturgisk effekt finns tanken på att köra en alternativ casual Friday á la Chippendales för åskådarna. Vi utgör ett modernt löpande band där alla sitter kutryggade framför sina laptops med förprogrammerade fingrar som smattrar mot tangentborden. Så tittar vi upp, tar en mun ur det kalla kaffet, flashar mot publiken för att snabbt sjunka in med blicken mot skärmen igen. Klockan tickar.

Arbetsmiljö 2007 är minimalistisk och effektiv men även flexibel. Jag kan välja en lång arbetsdag mellan Stockholm-Malmö på 10 h tur och retur eller en kortare mellan Stockholm-Göteborg på 6 h. Tåg är bra för koncentrationssvåra människor. SJ är bra för minnet.

Alternativa minnestekniker hittar du i SVT:s program Hjärnstorm.

Detoxad, marinerad och pulvriserad

2007-08-26T21:56:00.000+02:00

När uteserveringarna töms infaller den stora lögarsäsongen. Då ska det putsas och fejas både på och i kroppen. Fram med stora kvasten! Jag har just upplevt mirakelkurernas vecka.

Detoxad onsdag

Jag vet inte hur många tidningar jag har bläddrat igenom med färgsprakande hälsodrinkar och recept med rubriken detox som tycks hota hela Fredrik Paulúns GI-imperium. Vid en första anblick känns det lite 80-talsfräckt att dricka mixad selleri och banan tillsammans med en skvätt tabasco istället för det enkla kaffet på mornarna. Men sedan inser man hur slafsigt det blir i köket. Och dyrt. Först måste man ha en mixer och den enda mixern jag vill ha just nu är en vit Kitchen Aid. Sedan blir inköpslistan ungefär en kilometer lång. Man ska ha äpplen, bananer, päron, kiwi, jordgubbar, mango, lingon, blåbär, sviskon, enbär, tranbär, avokado, rödbetor, gurka, selleri och så lite tabasco. Bland annat. Tasteline har fina recept.

Jag gick till en hälsokostbutik istället och hittade en tio dagar lång utrensningskur på flaska. Personalen berättade att detox kan jämföras med rensning av avloppsrör, ni vet det där svarta stinkande geléklägget som etsar sig fast i röret och som måste avlägsnas med plasthandskar och fångas upp i en plastpåse, utan att man själv kräks i den. En del kroppar har slaggat igen ordentligt på det sättet medan andra är bättre på att svettas ut gifterna. Eller inte ta in dem alls. Anledningen till att det blev just Mezinas KUREN var att jag att jag kan äta som vanligt, inte fasta, och det känns sunt på riktigt.

Marinerad torsdag

För att samtidigt få lyster i ansiktet som rekordbleknat och blemmat till sig på bara en vecka, valde jag att göra en egen ansiktsmask. Ett kreativt alternativ en dag innan lön. Jag hittade en med ungefär lika delar honung, vinäger och citron som fungerade imponerande bra. Babyhud på 15 minuter. Körde några klassiska tunna gurkskivor på ögonen samtidigt i badet. Undrar om det hade blivit ännu bättre med en skiva entrecôte på kinderna?

Pulvriserad fredag

Så kom fredagen, den stora discodansdagen. Dagen började med besök hos min superfrisör Stina på UNIK. Och där fick jag ytterligare en mirakelkur! Den här gången i håret, som heter Dust IT. Det är ett vitt pulver som läggs i hårbotten och friseras upp med fingertopparna. Fungerar som volymgivande hårspray men kladdar inte. Mattar dessutom ner. Passar perfekt för sådana som jag med tunna och hjälplöst sköra skandinaviska strån.

3 tips för en stressad själ

2007-08-21T00:52:00.000+02:00

Så får du ihop yta med djup
Så snart semesterkänslan brutits ned av stresshormoner finns några sätt att återfinna balansen:
1. är en gammal klassiker som alltid funkar
2. funkar inte alls på mig men har bidragit till nummer
3. som är fantastiskt effektiv!

1. Lyssna på julmusik
Semester för själen är julmusik. Vem kan förargas av tvärflöjtsvirvlarna i Disney’s version av Rudolph the rednosed reindeer eller Nils Landgrens Maybe this Christmas? Som förberedelse inför höstens jobbrace köpte jag första paketet Annas pepparkakor idag och började lyssna. Bjällrorna väcker en liksom till liv på samma sätt som när mamma kärleksfullt viskade i örat att det är julafton idag. Livfullt fridfullt och hoppfullt på samma gång.

2. Lyssna på Lars-Eric Uneståhls avslappningsband
"Slut ögonen, spänn vänster hand, ta ett djupt andetag och andas ut så långt ner i kroppen du bara kan. Och slappna av. Nu vill jag att du visualiserar ditt eget mentala rum, ett ställe dit bara du kan komma, som du kan möblera precis som du vill bara du känner att det är bekvämt för dig.”

Ok, jag tänker ett stort rum med panoramafönster ut över ett glittrande vatten i Stockholms innerstad, typ Mariaberget. Här inne sprakar det i den öppna spisen och själv har jag slängt mig i en jättehörnsoffa på flera meter i gråsvart skönt material. Golvet är såpat i vitt och täcks av en enormt stor turkosgrön ryamatta i silkestouch. På väggen hänger Linn Olofsdotters tavla från Samsungreklamen som matchar mattan på gränsen till för mycket. Skenet från brasan och de tända kandelabrarna bildar en perfekt kontrast till några svagdimrade spottar som belyser golvet underifrån listerna. Mm, nåt åt det hållet skulle jag kunna tänka mig ur höstkollektionen 2007.

3. Lyssna på inredningsdesigners hemsidor
Soffan hittade jag hos Raun i Danmark.
Mattan hittade jag hos Jab i Tyskland.

Jag har lyssnat på soffslingan i över en timme nu och känner mig kusligt lugn. NLP i all ära men föredrar du en egen visualiserande avslappningsmix, gå in på Studio 77 och klicka på varumärken.

måndag vs fredag

2007-08-20T00:05:00.000+02:00

Klockan har just passerat strecket över till vardag igen och inte för att jag skyr vardagen - kontraster förgyller - men jag ser redan fram emot nästa helg. Två skäl.

1. Underbar och älskad av alla har filmpremiär 24 augusti.

Martina Haag fick mig att explodera av skratt förra sommaren när jag läste inledningen i boken med samma titel. Huvudpersonen Bella är som vanligt tomte i bästa väninnans familj och gör den här gången entré genom att snubbla in i hatthyllan för att maskhelvetet vridit sig ett varv. Syrebrist och panik. TV-spel hörs från barnens rum och de skiter fullständigt i att tomten är där när hon sedan försynt knackar på deras dörr. De har ju redan allt. Hon däremot, en arbetslös skådespelerska i 30-årsåldern, har ingenting och bestämmer sig för att ändra på det.

2. Dirtydisco kommer till Café Opera 24 augusti.

Har lyckats missa varenda tillfälle de har kört under sommaren men på fredag SKA jag dit och lyssna och dansa loss. Just nu räcker det med att höra de små låtfrekvenserna på hemsidan för att livet ska kännas behagligt. En feel-good-helg. Till.

Fast love

2007-08-15T22:07:00.000+02:00

Metoderna att hitta rätt man eller kvinna blir allt effektivare. Målfokus på. Känslor åt sidan under jakten. Rena säljmöten. Och Match och Spraydate tycks redan gå för långsamt i racet där klockorna ska hinna klinga innan fertiliteten ebbat ut. Inte ens speeddating räcker till. Det behövs betydligt effektivare sätt för att komma ända fram. Verkligen göra slag i saken och inte fastna i tvekan på om ögonen sitter för tätt eller om min partner någonsin kommer förstå mig. Som den jag egentligen är.

Lösningen är bröllopsannonser. Det har man kommit på hos Family.se som Aftonbladet.se skriver om. Family-sajten fungerar på samma sätt som familjesidorna gör i en dagstidning och man kan lägga ut bilder på nyfödda, födelsedagsbarn, förlovade och brudpar. Gratis dessutom. Senaste trenden är att fria till sin älskade genom annonsering och där tycker jag att det finns en lucka att fylla. För de singlar som verkligen tröttnat på att vänta på att den rätta ska dyka upp, i hopp om att gräset är grönare och allt som har med valfrihet att göra, varför inte annonsera direkt efter en make eller maka? Ultimat för den som vill blanda tradition med modern spänning. Här kan du förbereda med checklista inför bröllopet och inom ett år bör även den mest kräsna singeln fastna på bröllopsfotot.

Medlemmar till studiecirkel för japandesigners

2007-08-14T11:39:00.000+02:00

Jag vill ha en japaninspirerad blus men jag kan bara hitta den i mitt huvud. Jag tänker klassisk geisha nu, inte japanskt streetmode. Har haft tid på semestern att fundera på vilka höstaktiviteter jag ska ägna mig åt och blev inspirerad av skolstarten. Jag måste gå en kurs! I design. Så klart. Mitt intresse för det estetiska har vuxit lavinartat i takt med att omvärlden pestsmittats med allt som har med yta och form att göra. Jag har börjat missbruka modemagasin, eller magasin över huvud taget. Och jag är inte ensam. Mia kusin kom till exempel på sig själv stå och bläddra i Hundliv härom veckan, fast hon varken har eller vill ha någon hund.

Just denna vecka är jag jätteavundsjuk på alla unga snygga designerpar som lever sina überkreativa liv i London eller New York. Igår vann till exempel Londonbaserade Ann-Sofie Back Damernas Världs designerpris Guldknappen. Jag vill också! Men hur börjar man? Bläddrade i några Burdamagasin på Pressbyrån, gör inte det, och insåg att min gamla syfröken hade bättre smak. Men så tänkte jag igen att japanska kläder inte kan vara så svåra att sy själv. Min bild i huvudet visar ju mest enkla raka snitt. Så var Lovinters studiecirkel för blivande japandesigners född. Bara raka. Bararaka - ett ganska intressant namn om man betonar det rätt. Det kan å ena sidan låta som en skånsk köpekaka, å andra sidan som en smattrande Linus på linjen.

Morfar är en förebild. Jag känner nog inte till någon som varit så aktiv i studiecirklar som han. Trots sin alltmer framskridande demens gav han aldrig upp hoppet om att skaffa sig nya kunskaper. Vad jag inte känt till tidigare var att han ofta fungerade som utfyllnad. Man måste vara minst åtta personer. Men tack vare det fick han ännu en gång lära sig engelska, matlagning och trädgårdsskötsel. Jag tror att hans sista studiecirkel var i 80-årsåldern som även var det sista året med körkort. Då körde han in i en refug vilket inte alls var oväntat då sätet i den gula Volvon var så nedsänkt att ögonen gick i höjd med instrumentpanelen istället för den avsedda vindrutan. Där fanns bara små vita hårstrån som stack upp.

Till avslutningen hade han bakat en marängtårta - som han glömde på taket. Någon måste ha blivit förbryllad över synen i diket där ett gäng cityskator satt och speglade sig i silverfatet efter att ha ätit upp de sista smulorna. Därmed var det intellektuella kapitlet i hans liv avslutat och ganska raskt övergick han till att ragga på sköterskorna på avdelning C. Hade morfar fortfarande levt skulle de garanterat ha gått runt i snygga japanska dräkter i höst. Bararaka by Lovinter - special edition for Landstinget of Sweden.

Övriga sökord
Studiecirkel
Bararaka
Demens biverkningar
Skator naturlig föda

Teknikmagasinet satsar på äldrevård

2007-08-13T02:06:00.000+02:00

Min pappa fyllde nyss 70 och även om han ser sig som en ungdomlig skönhet och jag inte på något sätt vill ta bort den bilden från honom, är han snart i akut behov av en rekonditionering. Tänder, ögon, hår, ben, fingrar men framför allt nya öron.

Pappa tillhör kategorin som reder sig själv. Håret slingar han till exempel med Poly blonde och då kan jag tillägga att han klippt av toppen av tummetott, slickepott och långeman i gräsklipparen. Han har alltid uppfunnit sina egna medicinrecept och även förklaringar till olika smärttillstånd i kroppen. Universalmedlet heter Magnecyl. Helst tar man tre samtidigt.

Men nu när jag träffade honom i helgen handlade det framför allt om öronen och jag undrade om hans nyinköpta hörapparat från Teknikmagasinet verkligen fungerar. Särskilt som den bara ligger i husbilen och inte sitter på örat. ”Jag vill inte belasta sjukvården och den funkar bra tack som frågar”. När vi nu pratade om hans kropp ville han gärna ännu en gång berätta om sin karriär som diskuskastare på 50-talet medan jag fortsatte med hans nedre regioner. Höftkulorna har passerat vad man kan kalla bäst-före-datum och jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta hans kommentarer:
1. Det är för kallt i Sverige.
2. Det är bara när jag går som det gör ont.
3. Det är synd att man inte kan köra runt i sin husbil nere vid Medelhavet året runt.
4. Jag förstår inte varför biltullarna skulle upp här i Stockholm igen.

Vad väntar du på pappa? Teknikmagasinets höstkatalog? I så fall önskar jag att det går att beställa ett rekonditioneringskit – gärna inkl. ambulanstransport till akuten.

Övriga sökord
Teknikmagasiet kroppsvård
Billiga hörapparater
Läkarskräck