Det började med en stilla fönstertitt från köket. Det slutade nästan i tragedi för tvååringen som såg tomten för första gången. Ren skräckfilmskänsla.Plötsligt såg vi inte bara våra egna spegelbilder utan en hotfull maskerad varelse utanför. Morfar hade förberett sig så att han skulle kunna börja banka på fönstret exakt kl 16.05 när Disney's jul var över. Istället för hurrarop och exalterande tjut fick den minsta panik och började gallskrika, verkligen skaka med hela kroppen som om hajen försökte äta upp henne. Vi försökte göra tecken till morfar att sluta men han såg inte alls utan gick helt upp i sin tomteroll. Resten av kvällen ägnades åt en iskall blick mot fönstret.
"Tonten inte däe. Tonten botta." Ramsan har gått på högvarv hela dagen och släkten försöker få henne på andra tankar men det är helt meningslöst. Vi har har sagt tusen gånger att tomten är snäll. Då fortsätter hon med den frasen istället. Men det är kanske lika bra att hon bearbetar chocken nu än att hon gör det i en schäslong om 30 år. På lördag fyller hon 2 år och för att spara pengar åt henne i framtiden ska jag köpa den där dagboken med lås och hjärta på Ordning & Reda och skriva ned vad som egentligen hände. Det var bara morfar som försökte leva ut sina skådespelartalanger. Tomten är väldigt ful men snäll. Glöm aldrig det.
