I måndags blev magen som ett Grönan som öppnat jultivoli. Huvudet snurrade, saliven vattnade sig och kampen var hård om maten skulle upp i Fritt fall eller in i Lustiga huset och sen ut i Kärlekstunneln. Själv stod jag bredvid och mådde förträffligt. 48 timmar senare mår jag nästan ännu bättre för nu vet jag att jag är en av fem som slipper vinterkräksjukan. Darwin skulle ha gillat mig.Vi utvalda, lite bättre 2.0-människor, har en uppsättning tarmceller som låter viruset halka av på cellytan hela tiden, lite som när Mowgli klättrar upp på Baloo och kittlar honom eller när vuxna människor snor barns flytleksaker och försöker sitta på dem men bara snurrar runt. Genen som orsakar detta borde vara av första klass men är tydligen defekt.
Viruset halkar, slår sig och dör och det måste ju bli rena begravningsstämningen där nere i magtrakten så mörkt som det redan är. Jösses. Och då får man klä sig i svart flor, stå upp, hålla tal, le, dricka gravöl och hålla både i glaset och talet samtidigt som kroppen kommer vilja sjunka ihop. Jo visst, är det inte det ena så är det andra. Om du inte behöver kräkas på några dagar så måste du istället förtvinas i en plågsam muskelsjukdom. Risken ökar i alla fall. Det är buggen i 2.0.
Alltså fungerar de flesta som en PC, de tar in virus och går segt en period. Jag däremot fungerar som en Mac. Satsar på yta och kan inte bli virusangripen men går det åt helvetet så finns det ingen återvändo. Hur snyggt är det Darwin?
